Tja! :O
Jo, ja, jag undrade om någon skulle kunna sammanfatta mellankrigstiden och andra världskriget åt mig. Vi håller på med det i skolan och ja skulle bara vilja att ni sammanfattade lite åt mig. Jag vet att Hitler började härja under mellankrigstiden, att nazistpartiet vann valet, att mussolini var hitlers förebild etc etc. Bara sammanfatta lite :)
mussolini va verkligen inte hitlers förebild,mussolini va en misslyckad fjolla som hitler fick hjälpa hela tiden
Andra världskriget var en global väpnad konflikt som varade från 1939 till 1945 och involverade större delen av världens nationer som organiserade sig i två militära allianser, de allierade och axelmakterna. Krigets start anses generellt att vara den 1 september 1939 med Tysklands invasion av Polen som följdes av krigsförklaringar mot Tyskland av Storbritannien, Frankrike och samväldet. Flera länder var dock vid detta läge redan i krig som Italien och Etiopien i det andra italiensk-abessinska kriget och Japan och Kina i det andra sino-japanska kriget. Kriget blev dock globalt först efter invasionen av Polen.
Många av de nationer som initialt inte hade varit involverade i kriget anslöt sig eller drogs in i kriget i dess senare skede, som efter Tysklands invasion av Sovjetunionen i juni 1941 eller efter Japans angrepp mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor i december 1941. Medan första världskriget i huvudsak utspelade sig i Europa var andra världskriget verkligen ett globalt krig där få delar av världen lämnades opåverkade. Kriget kantades av markanta angrepp mot civilbefolkningen så som förintelsen och den först användningen av atombomben. Över ca. 60 miljoner människor dödades i andra världskriget, vilket gör kriget till den dödligaste konflikten i mänsklighetens historia.[1]
Kriget slutade 1945 i en allierad seger. Tyskland kapitulerade den 8 maj 1945 efter att sovjetiska styrkor intagit Berlin medan Japans kapitulation den 2 september 1945 följande atombombningen av Hiroshima och Nagasaki markerade slutet på kriget. Förenta Nationerna etablerades efter kriget för att främja internationellt samarbete och för att förhindra framtida konflikter. Kriget hade skapat två rivaliserande supermakter, USA och Sovjetunionen och banade vägen för det kalla kriget och en kapprustning mellan länderna som varade i 46 år. Efter kriget så inledde även de allierade en period av avkolonisering av sina forna kolonier i Afrika och Asien.
Efter första världskrigets slut stod Tyskland som förlorare. Vid fredskonferensen i Versailles 18 januari 1919 ansågs Tyskland som ansvarigt för kriget, och ett enormt krigsskadestånd utkrävdes. Tyskarna förbjöds att ha militärflygplan och stridsvagnar, flottan begränsades och armén fick bestå av maximalt 100 000 man och Rhenlandet skulle demilitariseras. Sammantaget resulterade detta i hög arbetslöshet.
En något förenklad beskrivning av konsekvensen av Versaillesfreden för Tyskland var att fredsvillkoren var så hårda att den väckte revanschlust i Tyskland men inte tillräckligt hårda för att knäcka den tyska industrin. Bland annat fick Tyskland avträda alla sina kolonier. Vidare skars krigsmakten ner till ett minimum. Dessutom dömdes Tyskland att betala ett jättelikt krigsskadestånd och fick ta på sig hela skulden för kriget. I synnerhet det sistnämnda, den så kallade krigsskuldsparagrafen orsakade en stor bitterhet hos många tyskar. Bland extremister på högerkanten samt inom militären föddes också "dolkstötslegenden", det vill säga att orsaken till förlusten var att soldaterna blivit svikna av politikerna på hemmaplan. En av många som framförde detta var Adolf Hitler, som 1921 blev ledare för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), mer känt som nazistpartiet.
År 1923 drabbades Tyskland av en extrem inflation (se inflationen i Weimarrepubliken) som ruinerade många människor men landet fick 1924–1925 ordning på ekonomin och mot slutet av 1920-talet fungerade den unga demokratin relativt bra. Levnadsstandarden steg och stödet för NSDAP var ganska lågt. Snart skulle emellertid förutsättningarna bli annorlunda och Hitler ges möjlighet att vinna stöd från breda befolkningslager.
Den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet medförde att Tyskland drabbades av massarbetslöshet. Krisen ledde till ett allmänt politikerförakt och tron på demokratin sjönk till bottennivåer hos många tyskar. Många såg Hitlers nazistparti som räddningen, en stark man som visste vad han ville och inte bara ägnade sig åt politiskt "käbbel". Hitler lovade att utplåna arbetslösheten och att få Tyskland på fötter igen. I riksdagsvalet 1932 blev Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) största partiet med 40 % av rösterna. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler (regeringschef). En utbredd myt är att det var speciella grupper vilka röstade på Hitler, det var dock människor från alla samhällsklasser som valde Nationalsocialisterna. De såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde återupprätta Tysklands ära samtidigt som han lovade en god ekonomisk framtid.
Väl utnämnd till rikskansler förbjöd Hitler snabbt alla partier utom NSDAP och gjorde sig själv till diktator, från och med 1934 både som regeringschef och statschef (Führer). Under åren som följde inleddes ett arbete för att återta i Versailles-freden förlorade områden. En återupprustning av landet startades och allmän värnplikt återinfördes (vilka båda stred mot Versaillesfredens diktat).
1938–1939 anslöts Österrike med Tyskland (Anschluss) och Versailles-konstruktionen Tjeckoslovakien upplöstes. De tjeckiska delarna (Böhmen och Mähren och tjeckiska Schlesien) delades mellan Tyskland, Polen och det av Tyskland beroende Protektoratet Böhmen-Mähren (se Nazityskland), medan Slovakien blev självständigt samtidig som områden med ungersk befolkningsmajoritet återfördes till Ungern.
Västmakterna protesterade (gränserna efter första världskriget var ju deras skapelse) men ville inte ha ett nytt storkrig. Inte heller Nationernas förbund (NF), FN:s föregångare, fungerade som det var tänkt (att bevara status quo). Det berodde delvis på att USA, trots huvudarkitekten och dåvarande presidenten Woodrow Wilsons önskan aldrig gått med i organisationen utan dragit sig tillbaka. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett tecken på svaghet och fortsatte förberedelserna för krig.
Under tiden blev läget allt oroligare i Ostasien. Japan hade redan i början av 1930-talet inlett en aggressiv utrikespolitik. 1931, i och med första sino-japanska kriget, införlivades Manchuriet i Japan (från och med 1932 en japansk lydstat). 1937 invaderade japanska trupper resten av Kina och andra sino-japanska kriget inleddes vilket så småningom blev en del av andra världskriget. Även här stod NF maktlöst.
I Afrika hade Italien 1936 invaderat Abessinien (Etiopien) och 1936–1939 rasade spanska inbördeskriget med inblandning från både Tyskland och Italien. Även Albanien blev invaderat och ockuperat av Italien. NF införde vissa restriktioner mot de aggressiva staterna men dessa var ej tillräckliga för att förhindra en eskalerande utveckling.
En av orsakerna till andra världskrigets utbrott var den aggressiva tyska utrikespolitiken under Adolf Hitlers ledning med bland annat planer på utökat tyskt territorium, så kallat Lebensraum (tyska "livsutrymme"). Den utlösande faktorn var den tyska invasionen av Polen den 1 september varpå Storbritannien och Frankrike den 3 september förklarade krig mot Tyskland i enlighet med tidigare givna löften. Härledningen av detta var Tysklands krav på en "passage" mellan det tyska Ostpreussen och Stortyskland i väst. Ostpreussen var nämligen helt avskuret av den så kallade polska korridoren, ett landområde som hade tilldelats Polen i första världskriget för att landet skulle ha tillträde till Östersjön.
Vid sidan av den aggressiva tyska utrikespolitiken bör även nämnas Japans imperialistiska ambitioner som på allvar inleddes med invasionen av Manchuriet. Även här drevs militären (Japan var i praktiken en militärdiktatur från slutet av 1920-talet) av nationalistiska mål för sin politik. Japan hade redan 1936 närmat sig Tyskland, och 1940 slöts en allians mellan Japan och Tyskland. När Japans ambitioner att skapa ett imperium i Östasien till slut kolliderade med de västerländska staterna vilka hade kolonier i området var kriget oundvikligt. Det finns en del som menar att andra världskriget redan inleddes med andra sino-japanska kriget när Japan invaderade det egentliga Kina 1937.
Till skillnad från första världskriget, då alla Europas stormakter var indragna redan efter en vecka, utvecklades andra världskriget successivt till en global konflikt där nästan samtliga stater i världen var involverade. Först när Japan attackerade USA den 7 december 1941 och Tyskland och Italien förklarade krig mot USA fyra dagar senare blev kriget verkligen en global konflikt. Japans krig mot Kina, dess krig mot USA och de europeiska kolonialmakterna och kriget i Europa vävdes nu samman.
En del historiker (även om de är i minoritet) menar att västmakterna också har en stor del i skulden då de hade kunnat stoppa Hitler tidigare istället för att göra eftergifter åt Tyskland. På sätt och vis var andra världskriget en fortsättning på första världskriget. De bakomliggande orsakerna till krigsutbrottet kan lätt spåras till följderna av första världskriget. Många historiker menar att de hårda villkoren i Versaillesfreden som avslutade första världskriget var ett stort misstag, och i hög grad bidrog till att Adolf Hitler fick så stort stöd.
Även om Tyskland startade det som kallas andra världskriget, så bedrev Japan och Italien redan i praktiken erövringskrig. Tyskland hade även sovjetiskt stöd när de anföll Polen, veckan innan hade de i Molotov-Ribbentrop-pakten kommit överens om hur de skulle dela upp Polen, Baltikum och Finland mellan sig.
När Hitler sommaren 1939 ställde krav på Polen var måttet rågat för Frankrike och Storbritannien och de förklarade att de skulle gå i krig om någon anföll Polen. Det fanns dock ett hemligt tillägg som undantog sovjetunionen.
//better than jesus
