Hej
Ja, nu är det så att jag har lite problem med min bror, han går inte i skolan, han träffar inga vänner alls, han är lite smårädd för att ens träffa folk. Han har vänt på dygnet (han sover på dagarna, uppe på nätterna). [b]VARENDA[/b] gång hans kompisar kommer och vill träffa honom säger han så här: "Säg att jag inte är hemma". Varken jag och min mamma vill ljuga rakt framför näsan på folk. Det blir bråk mellan han och min mamma, varje gång ochså, som håller på i 45-90 min, det är sjukt jobbigt, jag känner bara för att sticka ut och sova hos min mormor eller nåt... Det händer samma sak när någon ringer och vill prata med honom "säg att jag inte är hemma" . Han är två år äldre än mig (ska fylla 19), han har inte varit i skolan på två år, jag vill inte ens ta hit kompisar för att jag skäms så mycket för han. Fast jag har en sak jag längtar till väldigt, väldigt mycket. Tills jag fyller 18 år, då tar jag körkort, och jag kan bara köra härifrån varenda gång hans kompisar kommer hit, och det blir bråk mellan mamma och min bror. Hos min pappa, som bor på landet är det alltid lugnt, jag behöver inte ständigt oroa mig för att hans "kompisar" ska komma och ringa på, så det blir bråk. Hos min pappa är det fridfullt, min bror är bara där 2 gånger i månaden så det är skönt . Hmm.... vad finns det mer att säga som jag hatar om han, åh just det ja. Tyvärr så har vi så litet hus (radhus) , så jag och han MÅSTE dela rum, jag väcks flera gånger om natten när han tänder/går runt/skrattar/vad som helst. Varje gång jag slutar skolan, så vill jag nästan inte komma hem på grund av honom, känner mig väldigt deprimerad när jag tänker på det, och jag KAN inte sluta att tänka på det :S. .
Som jag sa innan, jag längtar SÅ mycket till att han blir normal igen, börjar skolan, träffar kompisar, vänder tillbaks på dygnet. Bara SERIÖSA svar , tack!
///Från en kille som är väldigt deprimerad