Jag träffar alltid på främlingar som är en aning konstiga.
Exempel:
Förra sommaren väntade jag på bussen och då kom det fram en man till mig. Han började prata med mig och ställde en massa saker. Jag svarade på hans frågor, tänkte att han kanske skulle bli arg annars. Han pratade bara engelska.
Tillslut tog han fram sin hand och sa: Do you like this? Han menade alltså sin hudfärg.
Visste inte vad jag skulle svara så jag sa bara: okej, sure.
Kändes som vi väntade en evighet på bussen. Mannen frågade efter mitt mobil nr och jag sa att jag inte kunde det utantill, han sa då att jag skulle ta hans och skicka ett sms till honom.. Så ja nu hade han mitt nr.
Bussen kom och jag sprang på och satte mig längst fram.
Fick även ett sms några dagar senare av honom där det stod: Hi, it's John. I have no friends here. Do u want to meet? xo. HAHA, kan lägga till att han var runt 40.
Jag promenerade hem en dag och då gick jag förbi en gräsmatta där det låg en man. När jag hade gått förbi reste han sig upp och gick fram till mig. Han kunde inte så bra svenska men han pratade ganska mycket. Han berättade lite om sig själv och frågade om mig. Han sa även hela tiden att jag skulle lära honom svenska.
Man vet liksom aldrig om den personen vill en väl eller inte, jag hade aldrig gått fram till någon random och börjat prata en massa bara.
Tillslut frågade han om jag hade pojkvän, jag sa ja och så frågade han vart jag skulle. Tyckte att han började bli läskig här. Han försökte lägga armen runt mig men jag gick undan. När vi kom till en korsning frågade han åt vilket håll jag skulle. Jag hoppades på att han skulle åt andra hållet, men vi skulle tydligen åt samma. Efter att vi gått en bit sa han: jag ska åt andra hållet, min fru väntar hemma. Sjukt..
Jag, mina 2 systrar och kusin väntade i centrum på bussen en gång. Det stod även en full man och väntade där. Efter ett tag gick han fram till min syster och frågade om hon hade tändare, hon sa nej och han gick. En bit bort tog han fram en kniv ur fickan och gick fram till oss i igen vi svarade igen att vi inte hade någon tändare. Han gick fram och tillbaka med sin kniv. Sedan gick han mitt ut på vägen och ställde sig så att han liksom tittade rakt fram mot bilarna, en bil kom i full fart mot honom och han liksom stod kvar! bilen kom närmare och då hoppade han bort, såg helt sjukt ut, han skrattade. Sedan kom han emot oss och vi sprang iväg.
En kort från i sommras. Jag promenerade ner till centrum och jag skulle gå över ett litet övergångställe. En bil skulle då köra förbi men den stannade precis framför mig. Rutan vevades ner och en kille satt där. Han sa att jag var vacker och frågade om jag ville hoppa in. Sa nej tack och skyndade mig iväg. Efter att jag gått en bit vände jag mig om och såg att han satt kvar och tutade.
Haha, finns så sjuka människor och det känns alltid som om dom kommer till just mig XD
Har massa fler, både läskiga och roliga :D
Nu får ni berätta!
Laddar forumet…
