Social Fobi?!

LonelyGurl
F25
Medlem
Online

13 juni 2013 17:18 | #1 LonelyGurl

Om det skulle finnas någon som har social fobi eller kunskap om detta, så skulle jag gärna ta emot råd och tips!
Jag har forskat mycket om social fobi och undrar om jag kan ha det själv. Allt (eller det mesta) som jag läst på hemsidor har stämt in oerhört bra på mig. Även på alla test som jag gjort på olika hemsidor har jag fått höga poäng/resultat, men de ställer ju inte en diagnos. Jag hade tänkt att berätta lite om hur jag upplever en del sociala situationer.

Jag har alltid varit blyg och tillbakadragen på låg- och mellanstadiet. När jag kom upp i högstadiet blev jag lite mer "mig själv". Men nu (jag börjar nian) får jag stark ångest.
Jag åker buss varje vardag till skolan (tar ca 20 minuter till min skola), det har inte varit några problem förut. Men nu känner jag mig väldigt rädd och granskad när jag sitter brevid eller framför någon i bussen. Samma sak i tåg och liknande. Jag brukar börja svettas och eventuellt få hjärtklappningar och rodnad i ansiktet, i dessa situationer. Jag börjar även tänka att dessa personer tycker att jag är konstig/ful och liknande. Och att vara ensam med en okänd person eller att hålla en konversation med en okänd människa är jobbigt. Att prata med personer i telefon (eller verklighet) avstår jag helst från.
Nu är jag väldigt tyst i skolan, tystare än förut. Jag är inte med på aktiviteter på rasterna eftersom att jag är rädd över att jag ska göra bort mig och att alla kommer tycka att jag är störd. Även i klassrummen är jag tyst, att räcka upp handen kommer jag inte göra! Och när det kommer till redovisningar klarar jag inte av det alls. Den senaste tiden har jag skippat att redovisa över huvudtaget. Sist vi skulle genomföra en redovisning bröt jag ihop just före redovisningen, och i klassrummet där alla satt dessutom! Jag rodnade, hela min kropp skakade, jag började hyperventilera, illamående, magont och kallsvettades. Mina tårar bara forsade. Så min lärare sa att jag inte behövde genomföra det.
På konfirmationen var det proppfullt med folk i kyrkan som tog en massa bilder och så vidare. Även då rodnade jag och fick hjärtklappningar och kallsvettningar jag blev även yr och mina händer skakade. Jag vågade knappt mima för jag ville inte göra bort mig. Jag ville bara springa och gömma mig. Det var trots allt typ 20 pers, + jag.
När jag går ute på stan t.ex är jag rädd för att alla tittar på mig. Jag undviker ganska ofta att använda allmänna toaletter, ifall att......Ja.
Om jag sitter och ritar eller arbetar med någonting, står jag inte ut med att någon kollar på, jag avskyr det och tror att alla tänker att jag gör ett dåligt jobb eller att det jag gör ser konstigt ut. I matsalen eller på restauranger vill jag inte sitta där andra kan se mig. Tänk om jag tappar någonting?
Att arbeta i grupper. Det fungerar inte, jag klarar kanske av det, men jag avstår från det och håller mig tillbaka. Jag vill inte att någon ska ignorera mig eller liknande.
Att gå på fester eller kvällar hos andra kommer inte ens på fråga. Sist jag fick en förfrågan var på fredag förra veckan. Jag hörde att det skulle vara väldigt mycket folk där. Det första jag tänkte var: Jag stannar hemma. Vilket jag gjorde också, även om det var personer från min egen klass som jag kände. Båda mina vänner skulle dit, men inte jag. Jag klarar inte av att vara på fester där det är folk.
Imorgon (fredag) så är det skolavslutning och fullt med folk i kyrkan igen...
Ett annat exempel är när jag och mamma åker till vårdcentralen/tandvården. När jag ska berätta hur jag mår (jag har astma (m.m) och åker på årliga kontroller), så vågar jag inte säga någonting. Innan vi går in till sjukhuset/tandvården berättar jag allt åt min mamma som sedan säger det till (tand)läkaren. I dessa situationer är det hela köret: Väldiga hjärtklappningar, rodnad, skakningar/darrningar, yrsel, hyperventilation, magont, illamående, stammar OM jag pratar, (kall)svettningar.
Och ögonkontakt... Usch. Det är det värsta jag vet. Jag är uppfostrad att se folk i ögonen när man talar med dom, det gjorde jag ett tag. Men nu går det inte längre. Det känns så himla sjukt och störd som det bara kan. Så jag kollar alltid ner i marken eller åt ett annat håll. Det är inte för att vara otrevlig. Jag får panik om jag tvingas att göra det.
(Jag kan även nämna att mitt självförtroende är väldigt lågt.) Med tanke på mitt dåliga självförtroende och denna rädsla så vågar jag inte söka hjälp eller berätta detta för någon. Inte ens mina föräldrar eller andra närmaste vet om hur jag känner angående detta.

Sammanfattningsvis så får jag dessa symptom när folk riktar uppmärksamhet mot mig eller dåliga intryck. Jag vet inte om detta har med saken att göra, men jag får skuldkänslor för ALLT. Till och med saker som jag inte har med att göra eller gjort.

För övrigt har jag tre test (2 svenska, 1 engelsk) som ni gärna själva kan göra och säga vad ni fick för resultat!

SVENSKA:

https://...fobi/har-jag-social-fobi/

MINA RESULTAT:

Den Första: Din poäng: 53 (Maxpoängen på skalan är 80 poäng)

Den Andra: Din poäng: 54 (Maxpoängen på skalan är 80 poäng)


ENGELSKA:

http://www.socialanxietysupport.com/...t.com/disorder/liebowitz/

MITT RESULTAT:

Your score:

46(fear) + 51(avoidance) = 97

You have very severe social anxiety.
_____________________________________________________
Tack på förhand!


Elina89
F33
Medlem

15 juni 2013 13:49 | #2 Elina89

Tror du behöver utreda detta med en terapeut eller liknande. Att göra diverse tester på nätet gör dig inte rättvisa eller ger vidare hjälp. vilket troligtvis behövs om det visar sig att det är social fobi du lider av.


Latehour
P37
Medlem

25 juni 2013 16:55 | #3 Latehour

Du får ingen hjälp mot socialfobi, det ända dom kan ge medicinväg är SSRI vilket inte är menat för socialfobi egentligen utan det är "Happy pills". Riktigt läskiga tabletter förövrigt. Det dom rekomenderar är KBT (Kognitiv Beteénde Terapi) vilket på simplaste sätt menas med att du ska utsätta dig för dem saker du tycker är jobbiga. Om det bara är att gå ner till affären och handla mjölk, eller att åka buss. MEN det hjälper inte heller, har gjort samma sak 1000 gånger nu och det blir absolut inte lättare. Börjar fundera om jag ska leva med socialfobi livet ut, har haft det i 10 år nu. Det ända som funkat mot socialfobi för mig är droger läkare inte ger ut mot socialfobi och det är Alkohol och Concerta (Amfetamin i LÅG dos) och Cannabis mot den hemska depressionen man får av socialfobi.


Min teori efter alla dessa år är att det är kritikern i huvudet som spökar. Du är så himla självkritisk att du tror att folk tänker saker om dig, du tror att folk kollar på dig fast dom inte gör det och det är nog där du måste sätta in all arbete, ta kontrollen över ditt huvud även fast socialfobi känns i kroppen.


sheep326
P25
Medlem
Online

30 juni 2013 04:37 | #4 sheep326

Okej, jag hade ett liknande problem när jag gick i högstadiet men inte lika extremt. Mina ben kunde skaka när jag skulle redovisa för klassen och min röst kunde darra. Jag hade under låg och mellan staidet varit en glad kille och gjorde mer aktiviteter med andra personer. Men när jag började sexan så valde jag fel folk att umgås med. Jag började skolka och äta mindre mat på grund av grupptryck. Jag blev mer blyg och pratade inte så mycket med mina gamla vänner från låg och mellan stadiet eller äns mina klasskompisar. Jag mådde skitdåligt ett tag och skolan kontaktade BUP (barn och ungdomspsykiatrin) men dom gjorde det bara värre då de inte förstod mig. När jag slutade grundskolan blev jag rädd när jag tänkte på gymnasiet då jag var rädd att mina nya klasskompisar skulle ignorera mig som mina förra pga att jag inte pratade med dem. Det visade sig att gymnasiet var min räddning då jag träffade kompisar och började prata betydligt mer. Jag kände mig befriad och mitt självförtroende har aldrig varit så här högt. Jag tror att deu måste prata mer med kompisar,familj, osv. Skaffa dig kompisar som får dig att känna dig säker och glömma bort fobin såsmåningom. Det var så jag kom ut ur min fobi, genom att prata, skratta och skaffa kompisar. Jag hoppas du kommer ur din fobi då jag vet hur jävla jobbigt det kan vara att känna sig inträngd i ett hörn hela tiden.


Skriva inlägg?

Logga in för att svara i tråden.