Lita på kuratorn?
5 maj 2013 12:38 | #2 W16
Så vitt jag vet så har alla kuratorer tystnadsplikt men fråga din lärare eller någon annan om det
5 maj 2013 14:46 | #3 LonelyGurl
Ja, det kan jag göra!
Tack så mycket för ditt svar. Är inte så haj på sånt här...!
5 maj 2013 16:24 | #4 IronyFist
Alla som jobbar på en skola har tystnadsplikt, från stödlärare till rektor, biblotikarier till kurator, vet dock inte vad som gäller lokalvårdare och vaktmästare, men misstänker att samma gäller dom.
Bara gå dit och snacka.
6 maj 2013 20:17 | #5 LonelyGurl
Alla som jobbar på en skola har tystnadsplikt, från stödlärare till rektor, biblotikarier till kurator, vet dock inte vad som gäller lokalvårdare och vaktmästare, men misstänker att samma gäller dom.
Bara gå dit och snacka.
Okej, tack så mycket!
6 maj 2013 23:10 | #6 izuzu96
Lol, nej. Morsan tvingade iväg mig på nåt sånt där samtal när föräldrarna skiljde sig för att diskutera var jag skulle bo etc. Hon inledde med att hon hade tystnadsplikt men efter att jag hade pratat ett tag så sa hon att hon skulle ta upp det med mina föräldrar. Jag sa nåt i stil med "men vafan, du hade ju tystnadsplikt?" hennes svar var att det var ett undantag... Jag marscherade ut direkt!
7 maj 2013 02:28 | #7 IronyFist
Men va? Så vitt jag vet får de i princip bara bryta tystnadsplikten om man hotar med självmord, och jag är inte ens säker på att de får bryta den ens då...
8 maj 2013 21:03 | #8 izuzu96
Men va? Så vitt jag vet får de i princip bara bryta tystnadsplikten om man hotar med självmord, och jag är inte ens säker på att de får bryta den ens då...
Jag sa inget sånt om du tror det.
9 maj 2013 01:16 | #9 IronyFist
Nej då, jag bara påpekade att det är enda tillfället de ens kanske får bryta tystnadsplikten. Eller ja, kanske för självskadebeteende och missbruk av tyngre droger också. Men isf så får de ändå bara vända sig till såna som kan hjälpa till att lösa problemet, inte ens säker att de får tala med föräldrarna då heller.
11 maj 2013 15:09 | #10 LonelyGurl
Ojdå.. Det låter inte bra..
Jag är ändå lite skeptisk till att gå och snacka med kuratorn med tanke på att mina föräldrar inte vet om ett skit typ, och jag vill att det förblir så...Men enligt min lärare så behöver jag prata med någon som är "proffs".
Men..Om kuratorer har tystnadsplikt så kan dom väl inte bara bryta den hur-som-helst? Är det för "barnets bästa" eller nåt? Isåfall bör hon hålla käften.....
Om hon ska berätta för mina föräldrar, går jag inte dit. Jag vägrar, trots att jag kanske behöver det för att bl.a klara av skolan och få högre betyg. Men att hon talar om för mina föräldrar är det sista jag vill att hon ska göra!!
Jag ingen susning om vad f*n jag ska göra nu?! Jag tvivlar på att hon kommer hålla sin tystnadsplikt.
Hon är en ny kurator i våran skola, hon kom efter jullovet har jag för mig. Hon presenterade sig och berättade om sitt yrke som kurator.
Hon berättade bl.a om hur grov tystnadsplikt hon har, att man kan komma till henne och prata om det finns någonting man inte kan prata med sina föräldrar (eller någon annan vuxen) om.
Hon sa även att EN DEL saker berättar hon inte för ens föräldrarna...Men hon nämnde inte vilka saker som innehöll den kategorin..
14 maj 2013 17:16 | #12 LonelyGurl
Hm...Tja... Vi kan börja med att jag inte vet vart hon befinner sig i byggnaden under skoltid..
Dessutom är jag rädd! (Mobba mig inte för det, please..).
15 maj 2013 20:24 | #14 Jaiden96
som Ironyfist har skrivit.1: Fråga din lärare.
2: Varför skulle vi mobba dig för det?
17 maj 2013 17:36 | #15 LonelyGurl
Jahapp... Idag så var man till kuratorn och bokade en tid, efter ett samtal med läraren, som blev nästa vecka på måndag klockan 10:00..!
Är så j*vligt nervös, jag kommer varken komma ihåg min egen historia, eller nutid... :(
17 maj 2013 23:31 | #17 Jaiden96
<div class="quote-content">Citat av: LonelyGurl
Jahapp... Idag så var man till kuratorn och bokade en tid, efter ett samtal med läraren, som blev nästa vecka på måndag klockan 10:00..!
Är så j*vligt nervös, jag kommer varken komma ihåg min egen historia, eller nutid... :(</div>
Var inte nervös, jag har själv varit i ditt säte, (skillnaden är att jag VAR självmordsbenägen), som jag inte är idag, efter ett par jobbiga snack med kuratorn, morsan och farsan, så fixade det sig.
Mitt råd är att bara vara dig själv, om du plötsligt känner att du vill börja gråta hos kuratorn, så gör det, du anar inte hur mycket jag har bölat i mina dagar.
Btw, skär dig inte, gör som jag gjorde: Bädda ner dig i soffan elr liknande, med skorpor och mjölk...
Och för guds skull, igen. VAR DIG SJÄLV! :)
Edit: Tänk så här: det kunde ha varit värre, få inte för dig att ställa dig på en räls... som jag.
Slutligen: http://www.youtube.com/watch?v=slNcPu4FqD0
http://www.youtube.com/watch?v=63omsHzAMTI
18 maj 2013 13:18 | #18 LonelyGurl
Men vad bra att det fixade sig för dig!
Som jag sa, så är jag inte självmordsbenägen, vill dö eller så. Jag önskar bara ibland att jag inte föddes. Jag har även gjort rymningsförsök ett x-antal gånger, men inga direkta självmordsförsök...
Tack för tipsen, jag ska vara mig själv och, som du sa, så kommer jag gråta om jag känner för det...! Jag har också gråtit en hel del i min livstid...
Jag ska försöka sluta att göra illa mig själv. Det har faktiskt gått ett par månader sen jag gjorde det sist, eftersom att jag rååkade skära liiite för djupt så jag blev yr p.g.a att det blödde så mycket.. Så sen dess har jag inte direkt känt sug att göra det. För som jag sa, IGEN, så är jag inte självmordsbenägen!
Tack för låtarna, btw, dom fick mig att tänka om! :)
Jag uppskattar verkligen din hjälp i detta fallet, det betyder en hel del!
18 maj 2013 13:26 | #19 LonelyGurl
<div class="quote-content">Citat av: IronyFist
Där ser du, det var inte så farligt.</div>
Okej, jag erkänner...SÅ farligt var det kanske inte...Men det var inte lätt, och nu kommer jag förmodligen tappa bort mig och säkert glömma att berätta hälften av det som jag tänkt...
Men jag vet fortfarande inte om jag vågar berätta att jag har gjort illa mig själv och försökt rymma, eftersom att när jag bokade tid hos skolkuratorn i fredags, så berättade hon att hon inte kommer tala om för någon (inkl. mina föräldrar), innehållsmässigt, att jag varit hos henne (alla barn under 12 år måste hon ringa till föräldrarna om dom mår dåligt, och kommer till henne, typ, jag är snart 15)
Men eftersom att jag inte ville att hon skulle berätta för mina föräldrar NÅGONTING, så sa hon därefter att hon inte kommer göra det, iallafall inte i början. Men om det kommer fram att jag mår jättedåligt och så, så måste hon höra av sig till morsan och farsan...
Någonting sånt sa hon..
18 maj 2013 20:58 | #20 Jaiden96
Jag ska försöka sluta att göra illa mig själv. Det har faktiskt gått ett par månader sen jag gjorde det sist, eftersom att jag rååkade skära liiite för djupt så jag blev yr p.g.a att det blödde så mycket.. Så sen dess har jag inte direkt känt sug att göra det. För som jag sa, IGEN, så är jag inte självmordsbenägen!
lite? alltså mycket...
kämpa på bara :)
Och kom ihåg; du är inte trasig, du behöver inte fixas...
F26
Medlem
Online
5 maj 2013 11:50 | #1 LonelyGurl
Hejsan!
Jag har berättat åt en av mina lärare att jag mår dåligt, och han föreslog i fredags att jag kan gå till skolkuratorn och få hjälp. Det ska jag förmodligen göra, och min lärare ska troligtvis sitta med under samtalet (jag vågar inte gå dit ensam...).
Men om jag berättar allting som jag mår dåigt över, och att jag skär mig p.g.a det som hänt (framför allt att jag var ganska svårt mobbad under hela låg- och mellanstadiet, och aldrig fått hjälp med det, men det är bara en sak), måste kuratorn eller läraren tala om det för mina föräldrar, eller har dom någon slags tystnadsplikt?
Med tanke på att jag endast är 14 år och mina föräldrar inte vet om att jag mår så dåligt som jag gör, men de vet till viss del, vad jag gått igenom. Dom vet heller inte att jag skär mig själv och jag vill verkligen inte att dom ska veta någonting om det.
Jag kan säga att jag varken är självmordsbenägen eller har självmordstankar, verkligen inte! Alltså så svävar mitt liv inte i livsfara. Och jag läste någonstans att skolkuratorn har någon rätt till att kontakta hemmet om barnets liv, eller hälsa, är i fara, vilket mitt inte är, så som jag ser det själv, för jag vill verkligen inte dö. Men även att dom inte får inte ge ut någon som helst information om personen som har pratat med henne, varken muntlig information eller skriftlig. Om det sker, är det straffbart. Men är det sant det som sägs och som jag hört?
Kan man lita på skolkuratorn?
Finns det någon som har erfarenhet om detta?
Kan jag berätta åt henne att jag skär mig utan att mina föräldrar kommer få reda på det?
Tack på förhand...!